Hemliga platser — måleri som rör sig mellan yttre och inre landskap

“Ty det är vad hon är, Iréne Trotzig – en lysande begåvning. Egensinnig och djärv. Hon gör kompositioner som får ögonen att villa bort sig.”

“Hennes färger är ofta dova, mättade, de skapar flätverk. De förvandlar sig. Men här finns alltid någon punkt där rörligheten stillnar, en värme bjuder in.”

“Man kan uppleva hennes bilder som undersökande speglingar av landskap och arkitektur. Vi anar platser i föränderlighet, drömlika och växlingsbara.”

“Iréne Trotzig visar att konst kan beskriva sökande, tvekan, oro, aningar. Sådana tankar och känslor är ju näst intill obeskrivbara på annat sätt.”

“Ty det är vad hon är, Iréne Trotzig – en lysande begåvning. Egensinnig och djärv. Hon gör kompositioner som får ögonen att villa bort sig.”

“Hennes färger är ofta dova, mättade, de skapar flätverk. De förvandlar sig. Men här finns alltid någon punkt där rörligheten stillnar, en värme bjuder in.”

“Man kan uppleva hennes bilder som undersökande speglingar av landskap och arkitektur. Vi anar platser i föränderlighet, drömlika och växlingsbara.”

“Iréne Trotzig visar att konst kan beskriva sökande, tvekan, oro, aningar. Sådana tankar och känslor är ju näst intill obeskrivbara på annat sätt.”

“Ty det är vad hon är, Iréne Trotzig – en lysande begåvning. Egensinnig och djärv. Hon gör kompositioner som får ögonen att villa bort sig.”

“Hennes färger är ofta dova, mättade, de skapar flätverk. De förvandlar sig. Men här finns alltid någon punkt där rörligheten stillnar, en värme bjuder in.”

“Man kan uppleva hennes bilder som undersökande speglingar av landskap och arkitektur. Vi anar platser i föränderlighet, drömlika och växlingsbara.”

“Iréne Trotzig visar att konst kan beskriva sökande, tvekan, oro, aningar. Sådana tankar och känslor är ju näst intill obeskrivbara på annat sätt.”

“Ty det är vad hon är, Iréne Trotzig – en lysande begåvning. Egensinnig och djärv. Hon gör kompositioner som får ögonen att villa bort sig.”

“Hennes färger är ofta dova, mättade, de skapar flätverk. De förvandlar sig. Men här finns alltid någon punkt där rörligheten stillnar, en värme bjuder in.”

“Man kan uppleva hennes bilder som undersökande speglingar av landskap och arkitektur. Vi anar platser i föränderlighet, drömlika och växlingsbara.”

“Iréne Trotzig visar att konst kan beskriva sökande, tvekan, oro, aningar. Sådana tankar och känslor är ju näst intill obeskrivbara på annat sätt.”

“Hon rör sig i gränslandet mot det abstrakta. Här finns arkitektoniska element — väggytor, portaler och pelare — men samtidigt något gåtfullt: var tar rummet slut?”

“Irénes färger för tankarna till det förgångna — stads- och tempelrester, Pompeji och Herculaneum.”

“Med koloristisk träffsäkerhet bygger hon arkitektoniska strukturer där ögat följer en fantasins stig in mot inre landskap och minnen.”

“Först ser man bara färgen. Sedan, ju mer man umgås med bilderna, ser man vägarna. Älvarna. Vassruggarna. Skogspartierna.”

“Hon rör sig i gränslandet mot det abstrakta. Här finns arkitektoniska element — väggytor, portaler och pelare — men samtidigt något gåtfullt: var tar rummet slut?”

“Irénes färger för tankarna till det förgångna — stads- och tempelrester, Pompeji och Herculaneum.”

“Med koloristisk träffsäkerhet bygger hon arkitektoniska strukturer där ögat följer en fantasins stig in mot inre landskap och minnen.”

“Först ser man bara färgen. Sedan, ju mer man umgås med bilderna, ser man vägarna. Älvarna. Vassruggarna. Skogspartierna.”

“Hon rör sig i gränslandet mot det abstrakta. Här finns arkitektoniska element — väggytor, portaler och pelare — men samtidigt något gåtfullt: var tar rummet slut?”

“Irénes färger för tankarna till det förgångna — stads- och tempelrester, Pompeji och Herculaneum.”

“Med koloristisk träffsäkerhet bygger hon arkitektoniska strukturer där ögat följer en fantasins stig in mot inre landskap och minnen.”

“Först ser man bara färgen. Sedan, ju mer man umgås med bilderna, ser man vägarna. Älvarna. Vassruggarna. Skogspartierna.”

“Hon rör sig i gränslandet mot det abstrakta. Här finns arkitektoniska element — väggytor, portaler och pelare — men samtidigt något gåtfullt: var tar rummet slut?”

“Irénes färger för tankarna till det förgångna — stads- och tempelrester, Pompeji och Herculaneum.”

“Med koloristisk träffsäkerhet bygger hon arkitektoniska strukturer där ögat följer en fantasins stig in mot inre landskap och minnen.”

“Först ser man bara färgen. Sedan, ju mer man umgås med bilderna, ser man vägarna. Älvarna. Vassruggarna. Skogspartierna.”