Orden som blir färger
Kristanstadsbladet 26/7 - 09
Kristanstadsbladet 9/10 - 08 Ögonblickets känsla
Östra Småland Lokaltidning 12/7 - 08 Poetiskt måleri visar naturens förändring
Barometern 19/7 - 08 Skånska hedersgäster i Monaco
Kristanstadsbladet 18/1 - 08 Tomelilla konsthall: Irene Trotzig
Kristianstadsbladet 10/11 - 05
Irene Trotzigs hemliga platser
Ystads Allehanda 1/10 - 05
Sinnets arkitektur
Konsten kan ibland hjälpa oss ge gestalt åt tankar, aningar, minnen och upplevelser vi som betraktare bara är svagt medvetna, eller helt omedvetna om. Konstupplevelsen kan då skapa eller förstärka strukturer i vårt inre liv, ge oss verktyg att hantera vår livskänsla, öka vår självförståelse och bli till en intuitionens kartbild. Jag föreställer mig att den djupa, känslomässiga och icke-språkliga förnimmelsen av bilder och annan konst kan fördjupa och klargöra betraktarens inre liv, i analogi med hur bollspel och musicerande kan förbättra det logiska och matematiska tänkandet.
Sällan blir dessa funderingar kring konstupplevelsen mer aktuella än i mitt möte med Irene Trotzigs målningar. Man kan uppleva hennes bilder som undersökande speglingar av landskap och arkitektur. Vi anar platser i föränderlighet, drömlika och växlingsbara, med oväntade öppningar och plötsliga förvandlingsmöjligheter. Liksom i drömmen byter omgivningar omärkligt skepnad och fylls med nytt innehåll.
Att träda in i Irene Trotzigs bildvärld känns som att göra en inre färd där ögat inte förmår värja sig: Plötsligt väljer det en oväntad riktning, söker sig in bakom en imaginär skepnad.
Där tanken får finna nya rum.
Lars Noväng - Octava Galleri 2002
Österlen – Sarajevo t.o.r Kristianstadsbladet 29/4 - 04
Öskg:s nya konstbok Kristianstadsbladet 8/4 - 04
"Jag vill försöka få människor att förstå hur viktig konsten är" Kristianstadsbladet 3/4 - 04
Målarglädje som griper tag i betraktaren Ystads Allehanda 14/10 - 02
"Irene Trotzig har lämnat städerna. När hon nu visar sitt senaste måleri på Konstcentrum i Gävle tycks de arkitektoniska bilder hon förknippas med så avlägsna.
Några ruiner finns visserligen kvar, men de är slutna nästan hopskrumpna.
I stället träder detaljen, skärvan, fläcken eller pusselbiten fram. Sökandet står i centrum och någon helhet kan inte spåras. Kanske finns den efter vägen /---/
Irene Trotzig visar att konst kan beskriva sökande, tvekan, oro, aningar. Sådana tankar och känslor är ju näst intill obeskrivbara på annat sätt." Niels Hebert, 1998
" /.../ Irene Trotzig kallar oss till uppmärksamhet. Hennes färger är ofta dova, mättade, de skapar flätverk. De förvandlar sig. Men här finns alltid någon punkt, där rörligheten stillnar, en värme bjuder in. Särskilt då målningarna stannar av, och hon tillåter formerna vara färger i ett bildens rytmiska rum, bara andas av sin temperatur och ljuda med sin klang. organiska former som närmast är en dröm, där skönheten lägger sitt genomsiktliga papper över upplevelserna. Spänningen finns ständigt där, i balans, dynamik, obalans - pendeln slår fram och åter. /.../"
Thomas Millroth, 2001
"Hon rör sig i gränslandet mot det abstrakta. Oftast bygger hon upp sina bilder till rum, här finns arkitektoniska element som väggytor, portaler och pelare. Enkla självklara former alltså, men samtidigt finns här något gåtfullt: Var tar rummet slut? Vad finns innanför porten?"
Ulla Ejemar, 1997
"Här finns klassiska uttryck med rester av något försvunnet som ingår i förening med något närvarande eller framtida.
Bara någon enstaka gång finns en människa synlig, annars är det städernas egenliv som är det levande i hennes bilder."
Larsolof Carlsson, 1996
"Men klart är, att Irenes färger för tankarna till det förgångna, stads- och tempelrester som begravdes av Vesuvius aska och lava,
Pompeji och Herculaneum, där både Herakles och Telefos möter."
Curt Goedecke, 1996
"Ty det är vad hon är, Irene Trotzig - en lysande begåvning.
Egensinnig och Djärv. Hon gör kompositioner som får ögonen att villa bort sig. Ingång blir utgång. Och så börjar man om en gång till, och struntar i vad som är vad... därför att det är så vackert.
Vilda färger, violett, jadegrönt, citrongult. Färger som tävlar för att snart komma överens, enas om att var och en är sin egen gudinna."
Annie Björk, 1994
